... Ne ingen av oss är gravid. Men jag skulle se ett liten bebis hos oss. Min modersklocka ringer, jag längtar mer än någonsin.
När jag klipper tänker jag på att få gå upp på natten och klappa om bebisen så den somnar, att gå och vyssa tills den somnar. Att på morgonen få ha den i min famn och pussa den på pannan och lukta i dess hår.
Att få torka bort mat ifrån väggarna när den lär sig äta själv.
Att få gå och en barnvagn med min bebis i.
Min klocka har aldrig ringt innan. Jag kände att jag visste verkligen inte om jag ville ha barn. Jag kände inte att jag förlorade något om jag inte hade barn. Jag har känt väldigt länge att jag inte vill föda barn. Det är väl egentligen det som var största orsaken som gjorde att jag inte behövde barn alls. Jag ville inte föda. Adopteraing finns. Självklart och jag skulle lätt kunna adoptera. Men i och med att min klocka inte ringt har inte det varit ett alternativ.
Nu har jag träffat Caroline, denna människa som väcker allt inom mig. Denna underbarelse som jag är förlovad med, bor tillsammans med sen i November förra året.
Hon väckte mig. Hon fick mig att inse att man faktiskt kan sakna någon efter bara minuten som man gick till jobbet, dem där fjärilarna i magen när man träffas. Att när jag fortfarande idag 2,5 år senare känner att hon är vacker som en dag, när jag tittar på henne. När hon ler fyller hon min kropp med värme! Hon är mitt allt!
Jag skulle vilja ha barn med henne, ett kärleksbarn.
Tänk att få dela ngt så underbart tillsammans som ett barn?
/Martina
Åh, vilket fint inlägg Martina! Ser er två som de bästa o mest kärleksfulla föräldrar till ett barn man kan tänka sig! Värme, ljus o kärlek till dig o Carro! Kram Ammi
SvaraRaderaÅ va fint skrivet!:) Jag blir blödig:p Ni är så fina ihop:)
SvaraRadera