Vi ringer Henke och säger, vi går om tio. Vi ska bara byta om. Vi ringer även My, som nekar, för hon har tydligen redan tränat?! Dålig karatär säger jag.
Vi beger oss, en halvtimma senare. Går till Frösön, till Coop som bestämt för att möta upp våran Henrik! Väl där finns ingen Henke... Nähä?
Vi väntar en stund. Bestämmer oss tvärt att gå hem till Ammi (henkes mamma) och be henne ringa efter honom, för telefonen är ju för stor för att ha med på promenaden. Upptaget... Upptaget igen... Upptaget. Till slut svarat Henke. Vaaaad viill du? (till sin mamma).. Hon berättar läget och säger att vi står där som två snälla små flickor som väntar på sin vän. MEN tydligen hade han redan gått. Han hade inte orkat vänta på oss...
Till slut kom vi framtill att vi skulle gå andra hållet och möta honom. So we did. Möter honom näästan halvvägs för våran del. Så vi vänder med honom och följer dennna krabat hem. Vi vill ju veta att denna 1.90m långa man som tar älgkliv utan dess like kom hem säkert.
Finally at home hos Henke så säger att han gått mer än oss, han har gått ett helt varv, vi har bara gått två halvor. Det får går tänker jag! Jag tänker nog kalla detta för ett helt varv, då vi gick den jobbigare halva av varvet.
Så... 1av3 promenader gjord! Skönt! Allt utöver tre är plus för min del! Imorgon får jag börja 'äta' igen.
Nu är jag i sängen i alla fall! Och ska väl sova! I morgon händer inget speciellt vad jag vet.. Torsdag ska vi på resebyrån och kolla på resa inför hösten. Man åker för två tusen kronor bara, till Turkiet. Går från flyget här i Östersund och det är ju väldigt värt att komma hem igen!
Läggdags!
/Martina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar